Radon
Radon i bostäder kommer till största delen från marken. Åtgärder bör inriktas från att förhindra inläckning av radongasen genom vägg- och golvytor som gränsar mot mark. Man bör täta så långt som möjligt men enbart tätningsåtgärder räcker endast om radonkoncentrationen i marken är låg.
Att ventilera bort gasen i byggnaden är utsiktslöst om radonhalten över tusen Bq/m³.
Radon bildas i berggrunden och läcker upp genom överliggande marklager om dessa är luftgenomsläppliga. Det är egentligen bara lera som är tillräckligt tätt för att hindra gasgenomträngning.
Marken under byggnaden värms upp av byggnaden och luften i marken där blir varmare och lättare än markluft utanför byggnaden. Detta skapar en uppåtgående luftström som drar med sig radongas.
Luften i byggnaden är oftast varmare än utomhus vilket skapar en termik i byggnaden som ger ett undertryck i källaren. Alla förutsättningar samverkar till att föra in radongas i byggnaden.
Oftast ska åtgärden inriktas på att på något sätt ventilera bort radongasen från marken närmast byggnaden eller ändra på tryckförhållanden i marken utanför byggnaden så att radon inte tränger in. Beroende på förutsättningar kan man suga eller trycka luft under byggnaden eller suga luft bredvid byggnaden.
start